Nu är det bara några dagar kvar tills vi flyttar. Sitter med en kopp kaffe och pausar mitt i kaoset. Har flyttat mycket i mina dagar och blir liksom aldrig proffs, det är alltid extremt jobbigt de sista dagarna. Ramón håller dessutom på att ta körkort och har både uppskrivning och uppkörning den här veckan. Vet inte hur det ska gå till men av erfarenhet så vet jag ju att det alltid går. Nästa måndagakväll sitter jag i Malmö med en kopp kaffe i ett packa upp kaos ? Och på tal om Malmö, känns ju döläskigt att flytta så långt nu när det närmar sig med stormsteg. Så häromdagen vandrade jag runt i Stockholm för att känna efter om och vad jag kommer sakna. Kom fram till att det inte känns jobbigt alls att lämna huvudstaden. Fast kommer såklart sakna alla vänner. Men tåget går fort och har redan två besök inplanerade innan jul! Så glad över att vi kommer ha ett gästrum. Förutom vännerna då så är det ju inte något speciellt jag kommer sakna, kunde bara komma på anledningar till varför jag ville lämna Stockholm. Har sammanställt en liten lista: 1. Det är så långt till allt. För om en inte har pengar eller kontakter är man förvisad till förorten och en himla massa åkande med tunnelbanan. Allt finns i stan men många timmar måste läggas på pendlande. 2. Tycker det finns ett osunt stressande kring karriär och i Stockholm och därmed oskön stämning. En ska känna rätt personer, nätverka vid minsta tillfälle och älska sitt jobb. Nu kanske det är likadant överallt? Men det lilla jag lärt känna av Malmö så känner jag att det är annorlunda. Folk är varmare och mer ödmjuka. Har blivit inbjuden till så många fler rum och människor på kort tid i Malmö än vad jag blivit på 20 år i Stockholm. Stockholm har många stängda dörrar. 3. Maten är svindyr i Stockholm. Både i butiker och på restauranger. En hyfsat god falafel går liksom på runt 100kr. 4. Läget. Långt till resten av världen. Eller i alla fall jämfört med Malmö. Ser fram emot närheten till Danmark och Tyskland. När pandemin lagt sig så ska vi ta tåget till Berlin! 5. Rusningstrafiken suger. Både kollektivt och med bil. Vet inte hur många gånger jag har stått intryckt i ett tåg med barnen påväg till skolan och bett folk ta hänsyn till de mindre människorna. När Zoe och Lily har åkt till skolan själva så har de fått stå vid dörrarna hela redan för att va säkra på att komma av vid rätt station. Annars var det inte säkert att de hann förbi alla människor innan dörrarna stängdes. Känner mig oerhört negativ till den stad jag älskat i många år men gissar att det är en del av att våga flytta. Kommer säkert sakna staden för flera anledningar än vänner i framtiden men jag tror faktiskt inte att jag kommer flytta tillbaka. Malmö känns helrätt för oss. På fredag kör vi ner!
