Vi gör allt tillsammans. Eller nä inte riktigt allt men det mesta. Ingen av oss har så stort behov av egentid vilket är ganska bra när en har en stor familj. Vi är också sådana som alltid bjuder med andra vilket betyder till exempel att när jag ska hitta på något med någon säger jag till fler att de är välkomna att haka på. Alltså jag ringer ju inte runt eller skickar mass-sms men om tillfället ges eller jag vet att någon är ensam nämner jag vad jag ska göra och frågar om personen vill med. Ramón är likadan och i kombination med det där med att ingen behöver egentid så gör vi väldigt mycket saker tillsammans nu. Om inte Ramón ska tvätta eller jag jobba och sånt grejs. Och om jag ska vara ärlig så behöver vi dela på oss lite mer nu. Ta ett varsitt barn. Det gör vi mer och mer eftersom det inte riktigt går att få ihop dagarna annars. Det kommer kännas konstigt när båda små barnen går på förskola medan jag och Ramón jobbar på varsitt håll. Kommer ju aldrig ses? Det sägs att förhållandet mår bra av att inte ses så ofta men vårt förhållande har bara blivit bättre av att hänga jämt. Vi lär oss alla sidor av varandra och måste kommunicera och lösa saker hela tiden, annars skulle det inte funka. Lägg till kulturkrockar och språkmissar så har vi fullt upp ???? kanske skönt med en paus sen ändå? Både längtar och inte längtar till en annan vardag. Ska bli skönt med nytt och inte lika mycket kaos men kommer sakna det som är nu. Långpromenad med sovande bebisar en solig måndag sker inte så många gånger i livet. Så vi försöker njuta av det tillsammans så mycket det går. Ps. Glöm inte att trycka på hjärtat om du gillar inlägget ????
