Vet inte vad som är bra och dåligt när det gäller bebisars sömn. Men vet till exempel att sova en hel natt för en bebis inte är samma som en hel natt för en vuxen. Vet också att bebisar generellt sover dåligt de första två åren. Det som gör mig osäker är vart gränsen för dålig sömn går, är liksom för trött för att ens tänka på det. Frankie sover skitbra på dagarna och har alltid varit lätt att söva. På nätterna har han många uppvak och vill ha närhet en liten stund men sen vill han absolut inte ligga och sova på mig eller i vår säng. Det är han extremt tydlig med. Han är också tydlig med när han inte är hungrig. Normalt äter han en flaska välling när han somnar och en flaska vid 2-3-tiden. Däremellan vill han amma. Eller snutta. Använda mig som napp. För det finns inte så mycket mjölk, han klunkar liksom inte i sig som förr. Känner knappt att det ens rinner till mjölk. Hur som, om jag får gissa, så tror jag han är en normal skitsovare. Att han är en av dem som behöver lite extra närhet på natten ett tag till. Så vi kämpar på ett tag till
