Vaknade trött idag, kände mig bakis fast jag inte druckit en droppe. När jag gått upp ur sängen kändes resten av dagen bakvänt, ingenting stämde. Har kanske en släng av sommarlovet-är-slut sjukan. Eventuellt blivit smittat av två barn som verkar lida av den. I morgon börjar skolan och som sig bör känner föräldrarna i den här lägenheten på femte våningen sig inte särskilt utvilade. När vi väcktes av småbarnen i morse tittade jag på Ramón och frågade om han mindes känslan av att ligga kvar i sängen en hel dag. Frankie är 6 månader och de där gångerna vi får komma över ytan och andas lite luft gör mig nästan mer frustrerad och trött. Som att jag får nosa lite på vad som kan finnas bakom hörnet, det som är i ugnen, men inte får smaka på kakan. Lite syre gör också att jag startar fler projekt. Som att måla hela lägenheten lagom tills jag måste öka jobbtempot för att tjäna pengar som betalar hyran för den. I kväll såg jag en scen ur serien vi kollar på. Det var en man och en kvinna som väcktes av sitt gulliga barn på morgonen. Allt var rosenrött och gulligt. Ingen av föräldrarna var trötta och irriterade, de bråkade inte vem som skulle ta barnet så den andra fick sovmorgon och så vidare. Vi bråkar aldrig om vem som ska få sovmorgon men rosenskimrande är det direkt inte. Mornar är inte som på film, de är ganska fula i jämförelse. Hår som står åt alla håll, svarta ringar under ögonen, lite dålig andedräkt och en kissblåsa som måste tömmas. Men innan dess så ska jag sova. Innan kl 23! Det är rekordtidigt just nu och måste bli en tradition.
