Varje dag är som ett äventyr nu för tiden. När jag slog upp ögonen 05.50 i morse (zzzz) hade jag ingen aning att jag skulle diskutera färg med en kvinna från Bauhaus i telefon. Hade skickat dit Ramón som var i väg i andra ärenden och han tyckte det jag skulle va med i telefon för säkerhets skull. Han ville inte komma hem med flera liter av fel färg. Fint ändå. Eller smart kanske. Visste inte heller att jag skulle få hämta Liana på förskolan efter att hon varit där själv nästan hela dagen. Efter att hon sovit där helt själv för första gången. Första gången som jag var på förskolan så Liana fick visa mig runt. Har hållit mig borta av emotionella skäl men nu kändes det mysigt och skönt att få vara en del av den världen. Fina Liana. Får lite ont i hjärtat när jag tänker på alla utmaningar hon har framför sig. Sist men inte minst kunde jag inte heller veta att det här var dagen Frankie skulle börja leka tittut med oss heeeela tiden. Upptäckte att han blivit så stor. Han har vuxit så fort. Kan massor. Blir mer och mer kär i honom. Hoppas de inte väcker oss innan 06 i morgon men mest undrar jag vad dagen ska bjuda på. Vad som helst kan ju hända. Det var mitt mantra när jag hade en jobbig period i livet. Vad som helst hände också och jag anade ingenting men bra blev det.
