I bland kan jag känna mig så irriterad över bilden av en mamma i Sverige. Hon ska nämligen vara världens bästa mamma och samtidigt låtsas som att barnen inte finns. För du får inte släpa med barnen överallt. Herregud, ordna barnvakt! Sitt inte ihop med dina barn! Du måste ha ett eget liv! Men tänk om en mår bättre av att sitta ihop med sina barn? Tänk om en inte vill ta en glas vin eller dansa på ett bord? Tänk om en inte vill göra karriär utan bara vara mamma. Är den mamman en sämre person då?I arbetet med jämställdheten har kanske mammans roll förminskats på hennes egna bekostnad? Samtidigt som mammors liv såklart förbättrats på andra sätt. Men det där med att det mest är kvinnor som går in i väggen tål att tänkas på några varv till. Borde man i stället ge kvinnor lön för att vara gravida och vara mammor? För de som inte vill dubbelarbeta. Tänker att det kanske varit så om män var de som varit gravida. Att moderskapet ses ner på i ett patriarkat och att viljan att göra karriär, dricka vin med kompisar och vara iväg från sina barn premieras? Tänker mycket på det just nu. Att jag vill hedra moderskapet, lyfta det till något som är härligt och fint. Inte något som samhället tycker man ska sköta i det fördolda. Det här är en totalt oredigerad text rakt från mitt huvud. Varsågoda för insyn och dela gärna med dig av dina tankar kring ämnet!
