Brukar ibland tänka på alla småbarnsmammor som dricker vin och blir avis. Tänker på de som skålar i cava när bebisen fötts och att det verkar mysigt. Unnar alla det. Men jag... orkar inte dricka vin eller cava. Har gjort det någon gång eller två sen Frankie föddes och kommit fram till att det inte är värt just nu. Orkar inte känna mig tung i huvudet till förmån för ett glas eller två. Så kul är det inte? Unnar mig heller något annat gott att dricka som jag inte blir trött av. Men känns lite trist. Känner mig också ganska ensam i de tankarna. ”Alla” verkar unna sig alkohol och njuta av det. ”Alla” får det att verka så lyxigt, som att det ger energi till de kämpiga dagarna med småbarn. Och kanske det är så? Kanske bara inte vågat prova på grund av kontrollbehov. Behöver vakta på alla timmar sömn. Obs! Är extremt sugen på att bli lite lullig, snacka skit och lyssna på musik. Men bara inte just nu. Just nu är jag med sugen på läsk, chips och läggdags innan 22.
