Vi har haft lite av en skitvecka med besök av virus från skolan. Har kanske lite för mycket hopp att nästa vecka ska bli bättre men låt mig. Jag har massor av roliga planer nämligen. Till exempel måla hemma. Men det lär nog bli veckan därpå eftersom Liana ska skolas in på förskolan och lär ta all vår energi. Hoppas hoppas hon kommer trivas. Det känns nämligen som att hon är redo. Hon tittar trånande på andra barn, redo att ge sig in i det sociala spelet. Tycker det känns skönt att hon ska få den stimulans jag känner att hon vill ha samtidigt som vi får mer tid över till jobb och Frankie. Vi är nämligen på yttersta kanten nu. Ramlar snart. Går balansgång. Snäser till varandra vid minsta sak som går fel. Finns ingen energi kvar, all går till barnen. Och ja till matlagning, tvätten och städningen också. Och till jobb. Snart snart ska mamma få ta barnen, alla utom Franke i alla fall eftersom han ammar fortfarande och jag har inte introducerat flaska än. Så ska vi ut och äta något gott. Eller kanske bara promenera och njuta av Malmö när solen gått ner. Och så ska vi upprepa detta: skitveckor kommer och skitveckor går. Inte består.
