Känns helt otroligt att hon funnits i vårt liv i hela tre år och bara i tre år. Känns konstigt att tänka på hur livet var utan henne. I går gick jag förbi en mamma som såg helt ny ut och tänkte på hur det är att vara en helt ny mamma. Hur allt kastas runt. Så var det inte med Liana, jag hade ju Zoe och Lily sen tidigare och mitt liv hade redan förändrats radikalt av dem. Även om det såklart var en stor förändring att få en liten bebis igen. Trodde att förlossningen skulle bli relativt enkelt eftersom hon var mitt tredje barn men hade helt fel. Sista månaderna med henne i magen var sjukt jobbiga. Dels på grund av fogarna men också för alla jäkla sammandragningar som gjorde att barnmorskan trodde att hon skulle komma tidigt. Men så kom hon nästan 2 veckor efter beräknat datum. Hon låg i vidöppen hjässöppning, vilket betyder att huvudet låg åt fel håll. Hon tittade på stjärnorna. När bebisen ligger så blir förlossningen vanligtvis långdragen med alldeles för tidiga krystvärkar. Den slutar oftast med sugklocka eller kejsarsnitt och för min del blev det sugklocka. Sitter och håller tillbaka tårarna när jag skriver. Sitter på ett kafé och vill inte gråta offentligt 😅 Blir så sjukt rörd av att tänka på förlossningen.Ramón var sämst på att coacha men hade fantastiska barnmorskor och undersköterskor i rummet exakt hela tiden. De var de finaste jag någonsin haft med på en förlossning. Efter förlossningen var Ramón bäst. Han började gråta när hon kom, enda gången jag sett honom gråta. Sen var han en lejonpappa som kastade sig över henne vid minsta pip. En helt ny erfarenhet för mig. Som det att han köper presenter själv till barnen, utan att rådfråga mig eller be mig. I dag fick hon klänningar (hon vill bara ha klänningar på sig just nu) och pussel av honom. Jag hade köpt en känguruboll, minns ni dem?! Zoe och Lily hade köpt pussel (second hand, finns en ny megabra butik i Malmö som heter Busfrö) och lite andra smågrejer. Och så fick hon en ballong, en stor Spiderman. Liana Elise. Så glad att du finns!
