Har sett fram emot den här sommaren sen förra våren eftersom jag inte skulle vara gravid. Det dumma med att se fram emot saker är att det är så lätt att bli besviken. Visst är det skönt att inte vara gravid men missade grejen med att ha en 1,5-åring + en 5 månaders att ta hand om. Är inte en dans på rosor. Med det sagt längtar jag lite i smyg till sensommaren och rutiner. När det inte är lika stor press på att ha det kul. Orkar liksom inte flänga runt med små barn och försöka tima jn mat- och sovdags hela tiden. Bebisen sover ju jämt. Tycker faktiskt det är lite skönare när de börjar klara sig på en sovtimme mitt på dagen. Är lättare när de orkar va vakna längre. Ett av mina mål denna sommaren var en kall öl på en uteservering 😂 orkar liksom inte med alkohol pga tänker att det kommer minska min prestationsnivå och att jag inte har råd med det nu. Och ja en alkoholfri funkar absolut och det har slunkit i några stycken sånna men vill åt den där mysiga känslan med lite alkohol i kroppen. Det finns en tid för allt. Problemet är att det ska levas här och nu hela tiden. Speciellt på sommaren. Och jäklar vad det ska njutas och mysas. Stressen. Tror inte jag är ensam med den känslan. Tänker inte vara gravid nästa sommar heller och då SKA det ske. Men kommer inte se fram emot det för mycket såklart. Realist ska bli mitt efternamn tills jag glömmer det igen.
