Just nu känner jag att livet handlat lite väl mycket om mitt underliv. Två förlossningar på kort tid, cellprover och efterkontroller samt insättning av spiral som jag dessutom blödde i två månader efter. När den blödningen ÄNTLIGEN var över damp det ner ett brev i brevlådan. Kändes som att bokstäverna hoppade upp och attackerad mig. Cellförändringar. Började storgråta. Blev nog lite chockad pga öppnat det där kuvertet SÅ många gånger och lättat läst att det inte var något den här gången heller. Men nu var det något. Gjorde cellprov för ett år sen. Men nu på efterkollen (efter förlossningen) bestämde jag mig för att ändå göra ett till för att vara på säkra sidan. Året innan hade nämligen påvisat hpv-viruset. Och det var ju tur jag testade så snart igen, annars hade cellförändringarna fått leva fritt i två år till. Tanken på det gör mig smått galen även om jag vet att det normalt tar lång tid innan cellförändringar blir cancer. Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget mer än GÅ OCH TA CELLPROV! Och att ingen ska behöva känna sig ensam när en får det där brevet. Herregud vad många Dm:s jag fått på Instagram idag. Ni är många som fått cellförändringar som blivit bra.
